Forskning

"Fritidskyrkan"

I början av 1960-talet införs fler fridagar, människors fritid ökar och fler och fler skaffar ett fritidsboende antingen fast boende eller campingboende. Den mesta fritiden tillbringas inte i den församling där man bor utan på fritidsorten. Mobiliteten ökar, vilket medför att svensken väljer att i allt större utsträckning döpa sina barn och viga sig utanför den församling där man är folkbokförd. Sommarkonfirmation blir vanligare utan anknytning till hemförsamlingen. Den kyrkliga juristiktionen och församlingsbegreppet börjar omprövas. Den största förändringen av pastoraten som någonsin skett i Sverige genomförs. Kyrkobesöken börjar drastiskt sjunka under 1960-talet. Något måste göras för att möta den moderna människans sätt att leva och tänka. En pastoralteologi togs fram där grundtanken var att möta människor i deras egen miljö på fritidsorten. Nyckelordet blev evangelisation.

CV

Prästvigd för Lunds stift 1986

Teol lic i kyrkovetenskap 2000

Teol dr i kyrkovetenskap 2003

Kyrkoherde i Lomma 2006

Kontraktsprost 2010

Docent i Praktisk teologi 2016

 

Forskning

Forskningsintresse

Pågående forskning

Tidigare forskning

 

Publicerat

 

Press

Inforamtion för media

Pressbilder

Författarporträtt

 

Resursperson i följande

områden

Död och begravning

Riter - riters funktion

Svenskt kyrkoliv

Pastoralteologi

Liturgik

Homiletik

Dop och vigsel

aggedal.se

Forskning 

Jan-Olof Aggedal

Pågående forskning

Syftet är att teckna kyrkans arbete i fritiden, dess bakgrund, framväxt och genomförande speglad i ideologi och konkret verksamhet. Särskilt studeras fritidskyrkans evangelisationsstrategier.

Tidigare forskning

 

2016

Guds Åker?

Invigning av begravningsplatser i ett mångkulturellt

Sverige.

Scripta Ecclesiologica Minora 15

Artos 129 s.

 

Till den judisk-kristna seden hör att avskilja platser där de döda ska vila med bön, läsning ur heliga skrifter och välsignelse. Hur detta gått till i tidig kristen tid är ganska väl belagt. Hur det gått till under medeltiden är väl belagt. Hur avskiljning, invigning och ibruktagande av ny begravningsplatsmark eller utvidgade av befintlig kyrkogårdsmark i Sverige kring millenniumskiftet 2000 och det begynnande 2000-talet går till finns det ingen samlad bild av. Sedan år 2000 då Svenska kyrkan på statens uppdrag, utom i Stockholms och Tranås kommuner, har statens uppdrag att ansvara för begravningsverksamheten har uppskattningsvis tiotalet nya begravningsplatser eller kyrkogårdar tagits i bruk. Till dessa kommer cirka hundra kyrkogårdar som utvidgats. Utvidgningen har ofta bestått av minneslundar, askgravlundar och askgravplatser. Enligt det statliga uppdraget ska Svenska kyrkan sörja för att det inom varje kyrkogårdsmyndighetsområde finns möjlighet för alla på orten folkbokförda, oavsett trosinriktning, att erhålla gravplats, vilket väcker frågor om på vilket sätt och med vilken intention invigning och ibruktagande av ny begravningsplatsmark sker.

 

Föreliggande studie har dubbla syften. Det ena är att undersöka hur Svenska kyrkan som ett evangeliskt-luthersk trossamfund, teologiskt och liturgiskt, förhåller sig till ”holiness in space and time”. Vad menar Svenska kyrkan att en invigning av en begravningsplats innebär? Ett avskiljande? Ett heliggörande? Ett ibruktagande?

 

Det andra syftet är att undersöka hur begravningsplatser blivit invigda under åren 2000-2011. Har det till exempel förekommit bön, psalmsång, bibelläsning, välsignelse? Har invigningarna varit kristet eller mångreligiöst präglade eller har de kanske varit helt profana?

2013

"Eldbegängelsesångboken som aldrig blev av. Något om sånger från 1940-talets Sverige avsedda för begravning med kremation."

Hymnologi. Nordisk tidskrift utgivet av Salmehistorisk Selskab og Nordhymn.

42 årg, november 2013, s. 142-162.

I artikeln beskrivs och analyseras processen för att skapa en sångbok för eldbegängelsebegravningar. Vidare analyseras innehållet i de sånger som blev publicerade och som var tänkta att ingå i en sångbok.

Syftet med artikel är att försöka besvara frågorna:

Varför en egen sångbok för eldbegängelsebegravningar?

Vilka motiv fördes fram för en sångbok för eldbegängelsebegravningar?

Vilka sånger valdes ut för publicering?

Vilket bildspråk finns i de publicerade sångerna och är detta bildspråk signifikant för eldbegängelserörelsen?

2009

I glädje och sorg. Att välja de rätta orden vid vigsel och begravning.

Arcus 173 s.

Att predika vid vigsel och begravning är något annat än att predika vid söndagens gudstjänst. En vigsel eller en begravning berör på ett direkt sätt det egna livet, både för de närmast berörda och för släkt och vänner som sluter upp kring dem.

I glädje och sorg är en bok för präster och pastorer som vill fördjupa sin reflektion över vad det innebär att predika vid vigslar och begravningar. Vad är i dessa sammanhang ”det goda talet”, och hur kan det utformas? För sina slutsatser bygger författaren på egen och andras forskning och på sin egen erfarenhet som präst i Svenska kyrkan.

Genomgående pekar boken på prästens uppgift att i den givna situationen formulera tolkningar av kristen tro som innebär ett erbjudande till åhörarna om en möjlig livstydning. På denna möjlighet kan åhörarna i sin tur, om de finner den trovärdig, bygga vidare med egna livstydningar. Det är först när tydningen tas emot och integreras i den lyssnandes liv som den får en konkret funktion.

2006

”En necessär i kistan - något om människors och kyrkans trostolkning i väntan på en större undersökning.”

Göran Gunner (red)

På spaning … Från Svenska kyrkans Forskardagar 2005

Stockholm 2006, s. 59−75.

”’Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång’ - Om användningen av psalmer som trostolkning i svenska och finlandssvenska griftetal.”

Ingvar Dahlbacka & André Swanström (red) Växelverkan och religion i Finland och Sverige 1809−1999. Kyrkohistoriska arkivet vid Åbo Akademi, Meddelanden 37, Åbo 2006, s 19−55.

”Lunds stifts biskopar under 1900-talet och deras syn på samhället speglat genom herdabreven”.

Jan-Olof Aggedal & Bertil Nilsson Lundabiskopar och deras omvärld.

Stiftshistoriska sällskapet i Lunds stift, Lund 2006, s 71−157.

2003

Griftetalet mellan trostolkning och livstydning. En pastoralteologisk studie. (doktorsavhandling 2003) 418 s.

När en människa är död är det prästens uppgift att i begravningsgudstjänsten hålla griftetal. Hur präster i Svenska kyrkan och i Borgå stift löser denna uppgift är en viktig fråga med tanke på att begravningsgudstjänsten är det tillfälle då flest människor kommer i kontakt med kristen förkunnelse. Särkslit fokuserar studien på hur prästen som teolog och själavårdare löser uppgiften att formulera trostolkningar på vilka åhörarna kan bygga sina livstydningar. Hur prästernas trostolkningar och åhörarorienteringar förhåller sig till ett allmänkristet och till ett evangelisk-lutherskt trosperspektiv undersöks, liksom hur ett biografiskt, proklamerande, psykologiserande och reflekterande perspektiv i griftetalen samspelar med prästens trostolkningar, begravningssamtalet, liturgin, bibelord och psalmer.

         Studien bygger på ett omfattande material som utgör den största nordiska samlingen av faktiskt genomförda griftetal. Totalt 305 griftetal var av 211 från Svenska kyrkan (insamlade år 1997) och 94 från Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (insamlade år 2000).

         Studien bidrar både till en fördjupad analys av griftetalets funktion och till en diskussion rörande förkunnelsens roll i ett postmodernt samhälle.

forskning[at]aggedal.se

 

+46 70 26 36 608

 

Copyright © All Rights Reserved